Även experter talar mest ur egen position

Brevskrivaren ”OJ” vänder sig till GPs sex och relationsrådgivare och får ett, minst sagt, rätt avvisande svar. Planerar att göra två saker här. Dels ge mina tankar till ”Oj” om dennes fråga, samt resonera kring Tone Ahlborgs svar.

”I love you” by @Doug88888 is licensed under CC BY-NC-SA 2.0

Frågan

” Jag är sugen på sex med andra men vet inte hur jag ska lägga fram det för min partner. Jag vill verkligen inte att vi gör slut men känner att det inte räcker med en partner för mig. Tänker på detta väldigt mycket. Jag misstänker att min partner kommer tycka att det är en dålig idé, trots att vi älskar varandra, men för mig är det bara sex. Det handlar inte om känslor för någon annan. Jag har inte vågat ta upp det i rädsla för att det ska bli bråk. Vi har det väldigt bra annars. Hur tycker du jag ska göra?”

Kommer stycka upp svaret och resonera kring det i delar för att ge en bättre överblick. Hela svaret finns att läsa på GPs sida.

”Har du haft väldigt få eller inga andra sexuella erfarenheter innan du träffade din nuvarande partner? Du verkar nyfiken och vill tydligen skaffa dig nya sexuella erfarenheter. Men vad hindrar dig att göra det med din nuvarande partner? Varför räcker det inte med en partner för dig? Är det något speciellt du tror att din partner inte kan ge dig? Har du berättat om dina önskemål i sexuellt avseende?”

Här blir Tone för det första väldigt värderande när hon frågar ”Varför räcker det inte med en partner för dig?” I realiteten så är det så för många att vi känner åtro och lust till fler än en människa. Tone resonerar lite kring det senare i sitt svar, att dom flesta människor idag gör seriell monogami. Alltså, att man under en livstid har flera romantiska/sexuella/relationella partners men oftast en åt gången. YouGov har undersökt förekomsten av otrohet i Sverige och kommit fram till att 25% av den undersökta populationen varit otrogen någon gång och att 10% var otrogen mot sin nuvarande partner. Det vanligaste skälet för otrohet anges ha varit atraktion till en annan person än sin partner.

Att som Tone fråga varför det inte ”räcker” med en partner blir i sammanhanget en konstig fråga, även om jag vet att frågeställaren använder just dom orden också. Det är lite som att fråga ”varför är du sugen på chokladglass, det finns ju vaniljglass i frysen?” Det är något djupt mänskligt i att känna attraktion till andra människor. Vi har ju till och med ordspråk för det. ”Gräset är alltid grönare på andra sidan staketet”. Vi gillar nya erfarenheter och vill utforska det vi inte har.

Tone verkar också inne på att det främst är när man är ”oerfaren” som det är OK att vilja utforska sin sexualitet med fler än en person. Nu vet vi inte hur frågeställarens sexliv ser ut men vi har olika sexliv med olika personer och matchningarna blir olika med olika. Sex är ingen mekanisk aktivitet vi ägnar oss åt där objekten är utbytbara. Man kan ha ett välfungerande sexliv i sin primära relation och samtidigt vilja utforska sex med andra. Man kan också vilja utforska sex med andra tillsammans med sin primära partner. Det är inte ovanligt att människor fantiserar om trekant eller andra liknande praktiker. Det Tone missar här är att viljan att utforska och skaffa sig nya erfarenheter inte är en fråga om att vara oerfaren. Människor kan vilja utforska sin sexualitet genom hela livet.

Att Tone också frågar ” Är det något speciellt du tror att din partner inte kan ge dig? Har du berättat om dina önskemål i sexuellt avseende?” visar ju på att hon faktiskt missar frågeställarens fråga helt. Personen skriver in till Tone för att be om råd kring hur hen ska kunna berätta om sina önskemål i sexuella avseenden. Frågan ”Är det något speciellt du tror att din partner inte kan ge dig?” visar ju också på en mekanisk syn på sex snarare än en dynamisk syn på sex, där olika möten ger upphov till olika lustar.

”Ni kan ju utveckla ert sexuella samliv hur mycket som helst genom att pröva er fram, hitta nya erogena zoner hos varandra och pröva olika sätt att ha sex på inklusive smeksex och munsex! Du måste visa och berätta för din partner vad du önskar sexuellt.”

Frågeställaren skriver till Tone och ber om hjälp att uttrycka sina sexuella önskemål, och Tone ger rådet att personen måste berätta om sina sexuella önskemål. Det finns många sätt att utveckla det sexuella samlivet. Ett sätt som många gör det på är att inkludera andra i sitt sexliv. Det finns klubbar, sidor och communities för Swingers där ute. Att vilja inkludera andra i sitt sexliv behöver inte betyda att man inte är nöjd med det sexliv man har i sin primära relation. Eller att man skulle vara begränsad i sina praktiker.

”Det finns ju olika sorters orgasm och om ni bara ger varandra ordentligt med tid till sex, använder er fantasi och kommunicerar tydligt för varandra om vad ni gillar bäst, så lär ni ju känna varandras önskemål och ert sexuella samliv kan utvecklas och bara bli bättre för att sen nå svindlande höjder! Ibland kan sexleksaker komplettera samlivet om båda är överens om användandet av det. Vill du ha sex oftare än din partner kan egensex (onani) vara ett annat komplement.”

Här håller jag till viss del med Tone. Egensex är en bra praktik oavsett om man har en fast partner eller inte. Att sexleksaker ofta berikar det gemensamma sexlivet. Det är också bra att kommunicera vad man gillar och dela med sig av sina fantasier. En vanlig fantasi för människor är att fantisera om andra än sin partner. Om att inkludera fler personer i sexlivet eller att ta del av erotiskt material, exempelvis porr, sexnoveller etc.

”Det är ju vanligt i vår kultur att ha olika sexuella partners, men oftast inte samtidigt.”

Ja, precis. Det är vanligt att vi har olika sexpartners, att vi känner lust och åtro för fler än en person. Tones svar är på det stora hela väldigt invaliderande inför detta, som är något djupt mänskligt.

”Du skriver att det inte handlar om känslor för någon annan. Men problemet är att vid nära hudkontakt och sexuellt umgänge stimuleras produktionen av hormonet oxytocin, som skapar stark samhörighet mellan de som kramas, smeker varandra och har sex. Denna samhörighet innebär en intimitet som oftast ger mycket positiva känslor och dessa kan lätt leda till känslor av kärlek.”

Här håller jag med Tone. Det kan vara svårt att skilja mellan sex och kärlek och den intimitet man får av nära och intim kontakt med en annan kan definitivt leda till känslor som kärlek. Att prata om dessa känslor som något förbjudet när man öppnar upp en relation tänker jag många gånger som rätt kontraproduktivt. Det är bättre att diskutera hur den typen av känslor ska hanteras. Bara för att man blir kär i en annan så behöver man inte göra slut med sin primära partner och bara för att man blir kär i en annan så betyder inte det att man slutar älska den man var ihop med först.

”Detta skulle definitivt inte din nuvarande partner uppskatta förutom att hen helt naturligt skulle kunna känna sig kränkt av att du behöver ytterligare en sexuell partner samtidigt som ni har en pågående intim och sexuell relation.”

På psykologspråk kallar vi detta för en projektion. Vi vet faktiskt inte hur frågeställarens partner skulle reagerar. Men vi vet att Tone inte hade uppskattat om hennes partner föreslog något sådant här. Det finns många där ute som har relationer som är öppna i någon utsträckning. Har inga siffror för hur vanligt det är i Sverige, men i en Kanadensisk studie från 2019 så anger 4% av dom som är i en pågående relation att de lever i en öppen relation, att ungefär 20% har erfarenhet av öppna relationer och att 12% ser det som sin ideala relationstyp. Den självklarhet som Tone uttalar sig med här säger faktiskt ingenting om frågeställaren, men allt om Tone.

”Det är ju vanligt i vår kultur att ha olika sexuella partners, men oftast inte samtidigt. I stället tillämpar de flesta så kallad ”seriell monogami”, vilket innebär en partner i taget.”

Sant. Detta är normen. Men ”vanligt” betyder inte att alla måste göra så. Eller att det är det eftersträvansvärda. Det rimliga är att vi tillåter fler människor att göra olika, för olika människor vill leva på olika vis.

”Men jag tror att du och din partner kan stärka och utveckla er egen relation utan att blanda in ytterligare någon i den, särskilt som ni inte verkar vara överens om det. I stället kan er relation komma att präglas av upptäckarglädje, nyfikenhet, samhörighet och riktig kärlek.””

Här blir det sådär värderande igen. Tone tar sig rätten att utifrån sina egna känslor uttala sig om vad som är ”riktig” kärlek. Även personer i flersamma relationer kan känna ”riktig” kärlek till sina partner/s. Hon säger också att dom inte verkar vara överens. Nej, men brevskrivaren vände sig till Tone för att få stöttning och hjälp i hur hen skulle kunna formulera detta behov inför sin partner.

Istället för att svara på frågan som brevskrivaren ställer så formulerar Tone en lång text som främst verkar utgå från henne själv.

Hur skulle jag svarat frågeställaren då?

Photo credit: Flickr user shutterpal (Creative Commons)

Framförallt så hade jag nog velat validera frågeställaren att det inte är konstigt eller ovanligt att vilja ha sexuella relationer med andra än den man är tillsammans med. Det är vanligt med sexuella fantasier som antingen inbegriper andra än ens partner eller flera stycken. Jag hade också velat förbereda frågeställaren på mycket av det som Tone faktiskt är inne på. Det är verkligen inte ovanligt att den initiala känslan hos partnern blir att man tar det som ett tecken på att man inte älskar sin partner längre, att man inte åtror sin partner längre och att det känns som ett stort svek.

Vi alla är marinerade i den kärleksideologi som Tone gör sig till banerförare för. Den kärleksideologi som säger att om vi älskar någon så ska vi inte vilja ligga med någon annan. Det vi egentligen säger när vi ingår monogama överenskommelser är ”Jag kommer desperat vilja ligga med andra än dig, men jag väljer att inte göra det”. Man blandar ofta ihop känslobenet och beteendebetet helt enkelt.

Detta måste man vara beredd på ifall man lyfter den här frågan med sin partner och framförallt så måste man vara tillåtande gentemot sin partner att känna dom här känslorna. Vill man öppna relationen så måste man också trygga relationen och att initera en sådan här relationsomvälvande förhandling kommer i många fall skapa en enorm otrygghet. Brevskrivaren berättar ju också att det inte handlar om ett missnöje med relationen eller deras gemensamma sexliv. Det hade jag rått hen att vara tydlig med och fortsätta vara tydlig med, för partnern kommer mest troligtvis inte tro på det initialt.

Det är också väldigt lätt att man, exalterad inför det nya, springer i förväg gentemot sin partner och skapar otrygghet och distans. Där tänker jag mig att det många gånger att, om man är den som vill öppna, väntar in sin partner så att det blir tydligt att det här är något vi gör tillsammans. Att det finns ett ”vi” som öppnar relationen för utomstående. Det kan också i många fall vara bra att låta den som inte initierar öppnande ta dom första stegen. Att om man vill öppna, vänta med att träffa andra innan ens partner gjort det (om den vill göra det). Som ett konkret sätt att visa på att man man vill sin partner väl, att man inte har bråttom och att man vill göra det här tillsammans, snarare än att springa ifrån.

Man måste också vara beredd på att partnern inte kommer vilja öppna relationen. Ni hade en överenskommelse när ni gick in i relationen och det kan mycket möjligt vara som så att det bara är en part som vill omförhandla. Då är ju det etiska som blir kvar att antingen respektera den initiala överenskommelsen och inte öppna relationen, eller göra slut. Men det gäller ju alla större och livsomställande beslut i en relation.

Jag hade också rådgjort brevskrivaren att vända sig till en terapeut som har koll på polyamori, flersamhet och öppna relationer. För bevisligen kan man få väldigt invaliderande svar även när man försöker få stöttning och hjälp av en relations och sexualrådgivare som föreläser inom sexologi.