Corona påverkar oss alla. På ett sätt eller annat. Våra liv har i varierande utsträckning förändrats. Många psykologer och andra professionella är oroliga för att en av eftereffekterna av pandemin är en ökad förekomst av depression och annan psykisk ohälsa.
Beteendeaktivering är den verksamma mekanismen i fungerande samtalsterapi för depression. Beteendeaktivering är ett begrepp som kommer ifrån kognitiv beteendeterapi men vi behöver inte bli särskilt protektionistiska utan det finns många saker som kan verka beteendeaktiverande.
Tydligast blev det när jag deltog i en diskussion med några kollegor kring den psykoanalys artisten Robyn gått i och uttalat sig om i media.
En av kollegorna i diskussionen, som var tydligt positionerade i ett beteendeterapeutiskt paradigm uttryckte att hon tyckte det var strikt oetiskt att ge psykoanalytisk behandling till deprimerade patienter och det fanns fog för att oroa sig för eventuell vårdskada. Hon var inne på att det som istället ska erbjudas är behandling där fokus ligger på beteendeaktivering då beteendeaktivering har starkast vetenskapligt stöd vid behandling för depression.
Detta är ett helt orimligt uttalande. Kollegan som uttryckte sig såhär har för det första ingen insyn i det aktuella fallet eller behandlingsupplägg. Men hon visade också på viss kognitiv inflexibilitet kring vad beteendeaktivering skulle kunna vara.
Från Stockholms läns landstings rational för beteendeaktivering och depressionsspiral
” Behandlingen som du kommer att genomgå bygger på antagandet att det bästa sättet att minska depressiva symptom och åstadkomma långsiktiga förändringar i livet är att närmare undersöka hur du tillbringar din tid, förstå vad som är viktigt för dig (dina värderingar), relatera detta till hur du mår och därefter göra lämpliga förändringar i din vardag. Med andra ord, du kommer att lära dig ett annat sätt att strukturera dina dagar som kommer att göra det mer sannolikt att du upplever fler positiva situationer och gradvist reducerar problem i ditt liv. Det är mycket svårare att känna sig deprimerad och ha lågt självförtroende om vi regelbundet ägnar oss åt aktiviteter som ger oss glädje eller en känsla av att ha åstadkommit något. ”
Om vi skalar av det Robyn gjorde när hon gick i psykoanalys och förstår det utifrån ett beteendeterapeutiskt paradigm så hade hon en aktivitet 3-4 dagar i veckan som hon upplevde som meningsfull. Som motiverade henne att komma upp ur sängen, som fick henne att ta sig ut ur lägenheten och sen ägnade hon cirka 45 minuter till en meningsfull mellanmänsklig relation där hon kunde prata om det som var viktigt för henne.
Ser vi till den citerade delen av rationalen ovan så strukturerade hon om sin vardag, som gav fler positiva situationer och gradvis reducerade hennes problem. Hon ägnade sig åt aktiviteter som gav henne glädje och känslan av att hon åstadkom något.
Jag är starkt övertygad om att för de som uppskattar och dras till psykoanalysen (inte jag) så är det en väldigt potent beteendeaktivering. Särskilt mer klassisk analys där man träffar analytikern 3-4 gånger i veckan och jobbar intensivt över lång tid.
Nu är psykoanalys en rätt dyr historia och i den absoluta merparten av fallen så är det, på rimliga grunder, inte möjligt att få det på skattebetalarnas bekostnad. Samma om man upplever det som beteendeaktiverande att gå till mig. Inte lika dyrt, men jag tar 1000:-/session och det plockar på i slutändan.
Detta gör att det kan vara rimligt att försöka hitta andra sätt att beteendeaktivera sig som ger samma eller bättre effekt än gå till en psykolog och kostar signifikant mindre.
Det är lättare att ändra vanor och beteendeaktivera när man inte är djupt ner i depressionen. Depression dödar motivationen och det finns fog för att försöka tänka ett par varv innan för att motverka depressionen snarare än bota/behandla depressionen.
När jag sitter med patienter i en depressionsbehandling så brukar jag först fråga ”Vad gillar du att göra?” när vi ska försöka hitta lämpliga ingångar till beteendeaktivering. Det vanligaste svaret på det är ”Vet inte, jag gillar ingenting längre. Det är därför jag går till dig”. och då blir min naturliga följdfråga ”Vad brukade du gilla att göra innan du blev deprimerad?” och så kommer vi vidare och lyckas lista lite saker som man sen kan prova och experimentera med.
När jag var yngre, runt 15års åldern, så gillade jag att åka skateboard med en kompis i Blåsut i Vänersborg. Detta la sig i takt med att andra aktiviteter blev roligare. Men när jag funderade på saker som jag gillade förr och som också får upp flåset så bestämde jag mig för att ta upp skateboardandet igen.
Det viktigaste att ta med sig när man börjar med något nytt är att det inte är eftersträvansvärt att vara bra från början. Vi är ofta så ofantligt prestationsinriktade och resultatorienterade i allt vi gör. Men börjar du med något nytt så kommer du suga på det, det är själva poängen. I takt med att du ägnar tid åt det så kommer du bli bättre och är roligt att lära nytt och se progression. Bara för att du är äldre idag så betyder inte det att dom underliggande mekanismerna ändrats sen du var ett barn. Hur tog du dig an intressen när du var 10? Det är så du bör ta dig an nya intressen och beteendeaktivering idag.
Hur går det med mitt skateboardande? Från att inte kunna balansera på brädan ståendes när jag började igår så kan jag nog balansera och åka framåt. Snart ska jag lägga fokus på att lära mig att bromsa, och jag kommer vara så sjukt stolt när jag lyckas.