Introduktion
Vi kan med god marginal säga att Kanadensaren Dr. Jordan B. Peterson varit en av dom mest populärkulturellt inflytelserika psykologerna det senaste decenniet. Från att länge varit en aktiv psykolog på youtube som lagt upp klipp och hela föreläsningsserier så blev han viral i anslutning till sin kritik av den Kanadensiska lagen An Act to amend the Canadian Human Rights Act and the Criminal Code mer känd som ”Bill C-16”.
Det jag tycker är särdeles intressant med Peterson är den tydliga dubbelheten i honom. Dels så är han en välrenommerad forskare med ett H-index på 53 och 143 publicerade vetenskapliga artiklar. Framförallt inom missbrukspsykologi och personlighetspsykologi. Dels så är han lite av en politisk demagog där han menar att ett inkluderande av könsidentitet och könsuttryck som skyddande grupper, i någon Kanadensisk motsvarighet till vår hets mot folkgrupp-lagstiftning, är ett reellt hot mot yttrandefrihet och demokrati. Orkestrerat av en postmodern kulturmarxistisk rörelse.
Den politiske Peterson
I sina politiska uppfattningar så hittar du Peterson i ett spann mellan vad man skulle kunna se som mainstream konservatism i en anglosaxisk kontext med vissa konspiratoriska inslag. Överlag och sett till det politiska spannet i Anglosfären så sticker han inte ut politiskt. Han argumenterar för kärnfamiljen, för equality of opportunity snarare än equality of outcome, för försiktighet i stora samhällsförändringar som kan ge oanade konsekvenser etc.
Den politiska Peterson är den som gjort honom mest känd, men också den som är minst intressant. Här har han ungefär samma kvalifikationer som alla andra i sina uttalanden även om han ägnar så argumentationsfelet att argumentera utifrån auktoritetsargument. Hans argument är ofta ”Jag är psykolog och förstår människor”. Men vi är många som är psykologer och du hittar oss på hela det politiska spektrumet.
Psykologen och forskaren Peterson
Den mer intressanta Peterson hittar du i hans professionella gärning. Han har skrivit åtminstone 143 vetenskapliga artiklar som du hittar på Google Scholar. Han har ett H-index på 53. H-index är ett mått för citeringsanalys som syftar till att get ett mått på hur produktiv och vilken räckvidd en forskare har i sina publiceringar.
Ett H-index på 20 efter 20 års arbete betraktas av vissa som att man lyckas rätt bra i sin forskning. Ett H-index på över 40 kan betraktas som enastående och över 60 som verkligen exceptionellt. Vill man läsa in sig mer på H-index så är detta en intressant artikel på temat.
Med dessa mått så får Peterson alltså ses som någonstans mellan enastående och verkligt exceptionell i sitt värv som forskare och antagligen också i sitt yrke som kliniskt verksam psykolog. Raka motsatsen till delar av den kritik han får ta emot där kritiker beskrivit honom som antingen en charlatan eller okunnig på sitt område.
Petersons politiska mission och den dogmatism man kan se när han tar sig an den radikala vänster som han beskriver som en ”postmodern marxistisk vänster” ska ses i ljuset av hans forskningsfält. Han började studera personlighetspsykologi för att han ville se vilka personegenskaper som låg till grunden för många av 1900-talets grymheter. Han ville studera, inte hur det tyska folket blev nazister och delar i det ondskans maskineri som nazidiktaturen innebar. Han ville veta hur enskilda personer kunde bli nazister och medlöpare i dessa illdåd. Detta resulterade i hans bok ”Maps of Meaning”.
Peterson är här inne på något viktigt. Det var inga monster som var soldater i den tyska armén eller lägervakter i dödslägren. Människor är flockdjur och vi är socialt tillvända. I samspelet mellan bland annat de psykologiska mekanismerna ingruppsfavorisering och avhumanisering så man med små steg nudgea människor till allsköns skit.
I vänstern ser han en totalitär rörelse som vill kontrollera människors språk och detta formar de ställningstaganden han tagit sen han släppte sin video i september 2016 där han tog avstånd från C-16. Det är här jag menar att han blir konspiratorisk. Man kan för allt i världen tycka lite vad man vill om lagstiftningen, men det är inte förstadiet till en totalitär stat. Det blir en sammanblandning av hans professionella kunnande, politiska ställningstaganden samt egna rädslor och farhågor. En sammanblandning där det också blir svårt att urskilja vad som är vad.
Jag kom i kontakt med Peterson långt innan detta. Runt 2014. När jag fortfarande pluggade på Psykologprogrammet och hade ett tärande underskott på hur man kunde förstå människors relationsgörande utifrån ett behavioristiskt paradigm. I mina studier så var det stort fokus på att förstå människor ur psykoanalytiska förståelseramar (minns jag rätt så var vi inne på objektrelationsteorin just då). Videon som fångade mig var ett klipp där han ger relationsråd till en klass han undervisar.
När Peterson diskuterar psykologi så ligger han inom ramen för vad vi kan kalla den absoluta mittfåran i kåren. Majoriteten är sådant vi känt till och vetat 40 år eller mer. I klippet så diskuterar han människors negativa bias. Helt enkelt vår tendens att negativa upplevelser har en större effekt på oss än positiva eller neutrala upplevelser, även om intensiteten är densamma.
Han diskuterar även rollen av positiv förstärkning av önskvärda beteenden hos en partner eller andra människor runt omkring oss och att detta ligger till grund för fina, varma relationer som varar över tid. Det är svårt att lära nytt och ska vi hjälpa partners att lära in nya önskvärda beteenden så måste vi belöna dem för små steg i rätt riktning, utan överhäng (åhh, va fint du gjort. Tänk om du kunde gjort det fler gånger… är ett effektivt sätt att göra en positiv förstärkning till en positiv bestraffning) och samtidigt ignorera (släcka ut) de saker som stör oss.
När vi talar om operant betingning så innebär positiv att något tillförs, negativt att något tas bort. Förstärkning eller bestraffning syftar sen till att förklara om man vill att ett beteende ska öka eller minska i frekvens. Det här är inga konstigheter och det är något man kan läsa om i The behavior of organisms: an experimental analysis av B. F Skinner från 1938. Samt är något som är tongivande inom modern kognitiv beteendeterapi.
En annan aspekt som Peterson ofta är inne på är skillnaden mellan män och kvinnor, på populationsnivå och på individnivå. Sett till populationsnivå så är skillnaderna mellan män och kvinnor oerhört små. Vi pratar om oerhört små avvikelser på gruppnivå även kring de egenskaper där män och kvinnor avviker som mest från varandra. Ett exempel på hur normalfördelningen kan skilja sig mellan män och kvinnor skulle kunna vara något sådant här.
Detta gör att du knappast märker några skillnader mellan könen inom spannet +/- 2 standardavvikelser, eller runt 95% av populationen. Du hittar däremot stora skillnader mellan könen i gausskurvan om du tittar på fördelningen i dess svansar.
Peterson har forskat mycket kring 5-faktorsteorin. Denna teorin skiljer sig från andra personlighetsteorier i att det finns visst empriskt stöd för den. Till skillnad från exempelvis MBTI eller DISC så fördelar 5-faktorteorin egenskaper på gausskurvan snarare än har ett binärt förhållningssätt. Du är inte extrovert eller introvert. Din extraversion hittas någonstans på en normalfördelad kurva. Skalan är också värdeneutral på så vis att det inte alltid är bättre att vara mer av det ena eller andra.
5-faktorteorin innehåller 5 övergripande egenskaper som sen kan delas in i facetter. övergripande så pratar man om öppenhet, samvetsgrannhet, extraversion, tillmötesgående och neuroticism. Vill man läsa in sig närmare på skillnader mellan könen i 5-faktorteorin så hittas en intressant artikel här. Men kontentan är att skillnaderna är små. Att kvinnor får något högre poäng än män på tillmötesgående och neuroticism. Skillnaden ligger någonstans i storleksordningen att om du plockar två personer från gatan. En man och en kvinna och skulle gissa på vem som får högst poäng på tillmötesgående så skulle du få rätt i max 60% av fallen om du gissar på kvinnan. Skillnaden hittar du dock i svansen. Tittar man på dom 20 minst tillmötesgående personerna så är 19 av dom män.
Att den genomsnittliga skillnaden mellan män och kvinnor är små och att den tydligaste skillnaden hittas på svansen är inget kontroversiellt. Att olika personlighetsprofiler har olika fördelar och att det inte går att prata om bra/dåligt, rätt/fel här är inget kontroversiellt. Olika miljöer gynnar olika personlighetsprofiler.
Där Peterson verkligen sticker ut jämfört med andra inom min profession är det faktum att han når ut till män i betydligt högre utsträckning än oss andra inom professionen. Det finns ett stort lidande bland män, men män uppsöker vården eller psykologer i signifikant lägre utsträckning än kvinnor.
12 livsregler
Peterson har även skrivit en självhjälpsbok som han kallar för 12 livsregler: ett motgift mot kaos. En bok som många gjort sig lustiga över men som i stort också är rätt okontroversiell i sitt innehåll. Med hjälp av popkulturella referenser och biblisk mytologi så ger han enkla råd som antagligen hjälper människor att skapa meningsfullhet i sitt liv.
I någon utsträckning så kan råden beskrivas som överdrivet grundläggande eller basala. Men jag tänker att självhjälpsböcker inte är till för en generell befolkning, utan för personer som har problem inom området som boken behandlar. Sitter man fast i incelgemenskapens inlärda hjälplöshet där man ser det som samhällets plikt att tillgodo se ens behov av nära och intima relationer så tänker jag att Petersons bok är en bra början för att vända den attityden.
Andra självhjälpsböcker jag gillar, och jobbar med, är Social fobi – Social ångest av Furmark et. al, Ingen Panik av Per Carlbring och Åsa Hanell och Lyckofällan av Russ Harris. För de som inte lider av social fobi, paniksyndrom eller behöver ACT-strategier för att hantera sina känslor och leva i sin värderade riktning så är böckerna värdelösa. De kommer inte ge någon ytterligare livskvalité att jobba sig igenom dom. Men behöver man hjälpen så kan det vara fullständigt verklighetsomvälvande.
Jag ser 12 livsregler som en introducerande självhjälpsbok för incels eller andra som saknar meningsfullhet i sitt liv. Peterson når män med denna problematik i en utsträckning som är ojämförbar för kåren i stort. Introducerande i den månen att man kanske behöver gå vidare till mer konkreta självhjälpsböcker sen.
Avrundning
Där jag tycker att Peterson tappar det i den offentliga debatten så är det främst 4 saker jag tänker på.
- Auktoritetsargument – Han utgår från att hans auktoritet inom psykologin, där han faktiskt är en auktoritet som håller sig gott inom mainstreamfåran i kåren, är översättbar till andra intresseområden. Han talar och beter sig som om han skulle vara någon form av politisk auktoritet. Men även auktoritet kring normbrytande livsstilar. Hans uttalanden om polyamorösa relationer visar tydligt för initierade att han knappt har basal kunskap utanför en wikipediasökning på området. Tydligast blir det i hans begreppsförvirring men också i att jag aldrig hört honom prata om att även kvinnor kan ha polyamorösa relationer.
- Forskarsjukan – Peterson går in i debatten och har ofta en deskriptiv ingång i det han diskuterar. Han beskriver hur något är, hur något ser ut etc. Problemet är bara att när man diskuterar kvinnors smink på arbetsplatserna så är det inte intressant för diskussionen om röda läppar och rosiga kinder signalerar sexuell tillgänglighet. Vi andra som diskuterar män och kvinnors interaktion på arbetsplatserna har ett fokus på att minska sexuella trakasserier, hur man ska öka känslan av tillhörighet, att vara välkommen etc. Det är på olika abstraktionsnivåer där Peterson allt som oftast håller sig på en konkret nivå, medan andra, särskilt politiker, ligger på en helt annan abstraktionsnivå.
- Psykologsjukan – Lyssnar man noga på Peterson så går han ofta (annat än när han diskuterar ”postmodern kulturmarxism”) in i frågor med väldigt mycket av en ”å ena sidan, å andra sidan. Det finns inget klart rätt och fel”-attityd. Tydligast exemplet på detta är när han diskuterar skillnaden i löner mellan män och kvinnor, där han landar i en slutsats att de val han menar att kvinnor gör oftare är det rätta valet (att prioritera relationer över lön och arbete), men att det är ett val som sker på bekostnad av ekonomi.
Att relationer är viktigare än ekonomi är ett resonemang som han också har backning för. Harvardstudien, en longitudinell studie som tittar på vad som ger ett lyckligt, hälsosamt och bra liv på sikt visar att en av dom viktigaste faktorerna för det är kvalitativt nära relationer. Här menar Peterson att kvinnor i högre utsträckning prioriterar relationer över högt betalda arbeten.
- Dramatik – Han har en fäbless för det dramatiska. Han är en bra och fångande talare som håller en uppmärksam och intresserad. Han är en sämre författare där hans dramatiska berättarstil inte fullt ut översätts så bra och det är i stort bara polariserande i en politisk diskurs som behöver större inslag av samförstånd och acceptans för olikheter. Inte polariserande berättelser om gott och ont som ställs emot varandra.
TL:DR – Titta och ta till dig av Petersons material kring psykologi. Jag gillar särskilt hans föreläsningsserier Maps of meaning
Men även föreläsningsserien om personlighet och dess transformation tyckte jag var intressant.
Men det politiska kan du ignorera om du inte är särskilt är intresserad av det. Där hittar du inte något av ytterligare värde än någon annanstans.