Fick en fråga för ett tag sedan hur man kan förhålla sig till skärmtid. Har nu gått och värkt på den frågan i någon vecka. Hur lägger man upp en artikel på ämnet? Gå in på forskningsrapporter etc.
Sen inser jag att det är något man kan förhålla sig till, kliniskt, som jag förhåller mig till alla andra beteenden vi ägnar oss åt. Det viktiga är inte vad en eventuell forskningsrapport säger är optimalt, rätt och riktigt. Vi människor är en heterogen grupp med stor variation kring vad vi mår bra av och alla beteenden kan ha olika funktion trots att de ovanifrån, topografiskt, kan se precis likadana ut.
Hur förhåller man sig till skärmtid i en tid där all skärmtid problematiseras och larmrapporterna blåser upp till akrylamid i chips-nivåer?
Bedömning
Det första vi måste göra är att fundera lite på vad vi vill med livet. Inom Acceptance and Commitment therapy så pratar man om värderad riktning. Andra teoretiska ramverk pratar om mål. Det finns många begrepp och teorier kring detta, men i grund och botten handlar det om att ha en bild av vad som är meningsfullt för oss som individer. Om vi är osäkra på vad som kan vara meningsfullt kan vi utgå ifrån att det mest meningsskapande för människor, rent generellt, är genuina och nära relationer till andra människor. Vilket innefattar t.ex barn, partner/s, vänner, föräldrar etc. Det finns bland annat en 75 år longitudinell studie vid Harvard som pekar på det, och ett väldigt spännande Ted talk på temat.
Det andra vi måste göra är att granska och bedöma vår egna beteenden och se om vi är nöjda med dom. För dom oss i vår värderade riktning? Hjälper dom oss att uppnå våra mål med livet?
Så, vad gör du framför skärmen? Vilka behov fyller vårt beteende? Socialt? Förströelse? Jobbar vi? När jag är ute och föreläser om traumamedveten omsorg pratar vi ofta om det s.k. isberget när det kommer till beteenden. I realiteten så blir det ett sätt att förhålla sig till topografi och funktion av ett beteende, vilket betyder att man ser till vad man försöker åstadkomma, eller åstadkommer, med ett beteende snarare än på hur beteendet ser ut.
Ett beteende kan ha ett otaliga funktioner, men vi kan på det stora hela dela in det i tre avgränsade områden.
1) Ger mig något positivt och får mig att må bra.
Här hittar vi saker som att hålla kontakt med nära och kära, umgås med vänner, fast digitalt istället för analogt, spela spel som vi uppskattar, titta på TV-serier vi följer etc. Detta kan på det stora hela ses som vilken fritidssysselsättning som helst. Vi gör något, väljer bort annat och upplever att vi går vinnande ur den ekvationen.
Skärmtid i den här kategorin är inte ett problem. Det är skärmtid vi mår bra av, även om andra skulle beskriva det som problematiskt.
2) Behövs för något externt skäl, men känns mer som ett jobb.
Söka information vi behöver ha reda på av diverse skäl, kan vara jobbrelaterat, kan vara privat. Det är inte en fritidssysselsättning, men det är gynnande för andra mål vi har i livet. Kan handla om att planera en resa, spana efter hus eller lägenhet på hemnet, kolla upp saker vi behöver i arbetet etc.
Även här skulle jag, spontant, säga att vi sällan hittar problembeteenden. Vi som människor är ganska duktiga på att avsluta våra jobb så att vi kan ägna oss åt annat istället. I den mån problem uppstår här så är det min gissning att det handlar om att vi har svårt att förhålla oss till good enough (vilket jag borde skriva en artikel om vid senare tillfälle).
3) Undvikande när jag egentligen borde göra något annat.
Här har vi själva kärnan i problembeteenden, och vi kan nog alla känna igen oss i det. Vi sitter och uppdaterar Facebook, hoppar mellan klipp på youtube eller stannar kvar framför TV:n hela kvällen, trots att vi egentligen borde göra annat. Det ger en kortsiktig vinst med negativa konsekvenser på längre sikt. Vi undviker att ta itu med sådant vi borde, men egentligen inte vill. Det är lite givande i stunden, men hjälper oss inte att nå dom mål vi har i livet.
Här tänker jag mig också att vi hittar många ungdomar som upplever mobbing, psykisk ohälsa eller annat som inte är bra för dom. Om vi fokuserar på annat slipper vi ta itu med den situationen vi står i nu och mår lite bättre, iaf i stunden. Många gånger kan det upplevas vara (eller inte bara upplevas utan faktiskt vara) det enda sättet vi kan hantera svåra förhållanden och dysfunktionella miljöer.
Förändring
När vi har en lite klarare bild kring vad som är problematiskt med skärmtid är det dags att börja jobba på att förändra detta. De beteenden vi hittar under undvikanden ovan är vad man skulle kunna definiera som överskottsbeteenden. Beteenden vi ägnar för mycket tid åt.
Ett vanligt problem jag tycker mig se när människor vill förändra sina beteenden är att dom försöker minska de dysfunktionella beteendena de inte är nöjda med och fastnar i sin lösning där. Detta är generellt en dålig strategi när dessa beteenden upptagit tid som vi inte riktigt vet vad vi ska fylla den med, och vi återfaller i gamla vanor i brist på andra beteenden.
Det vi först måste göra är att också formulera en lista över beteenden vi gör för lite av, vad vi skulle kunna kalla underskottsbeteenden. Beteenden vi skulle vilja ägna mer tid åt, men som vi inte lyckas med. Här finns det rimligtvis en salig blandning av saker vi vill, intresserar oss för och mår bra av samt beteenden som vi kanske inte är överförtjusta i att behöva lägga tid på, men som långsiktigt leder oss i den riktningen vi vill i livet.
Ska vi göra förändringar i livet så kan vi generellt tänka att det är lättare att gå mot intressen än mot måsten. Fungerar livet hyfsat trots att vi skjuter upp vissa måsten, och vi vill förändra något som vi upplever som problematiskt, då är det alltså rimligt att börja med att gå mot sina intressen, inte mot sina måsten.
Hjälp på vägen
Ofta är det svårt även om vi vill och skulle må bra av det. Så vad finns det för hjälp man kan ha med sig på vägen? Om problemet är att man fastnar framför TV:n när man kommer hem så kan en lösning vara att helt enkelt boka in saker direkt efter jobbet/skolan/annan daglig aktivitet så att man inte åker hem däremellan. Om problemet är att man fastnar i att uppdatera sociala medier så kan en potentiell lösning vara att helt enkelt avinstallera relevanta appar, köra en sociala medier”-detox” (som verkar poppis nu) eller om man behöver gå ett steg längre, köpa en osmart telefon på exempelvis Clas Ohlson (finns för runt 300:-).
Vad funderar du på? Önskar du psykologinput på på dina funderingar, tveka inte att kommentera så skriver jag ihop ett inlägg på temat ifall jag bedömer mig ha kompetens nog att uttala mig i frågan. Önskar du en psykologkontakt, kontakta mig för ett kostnadsfritt bedömningssamtal. Alla behandlingar som påbörjas innan jul berättigar också till julklappsrabatten på 33%.
